- Pulsgivare
- Teknologi
Pulsgivarteknik
Magnetisk teknik
Magnetiska pulsgivare använder Hall-effektgivare för att känna av roterande rörelser. Givarna känner av riktningen hos en permanentmagnet som är fäst vid axeln. En mikroprocessor beräknar sedan axelns rotationsvinkel utifrån givarsignalerna. På grund av sin enkla mekaniska princip är en magnetisk pulsgivare mindre och mycket mer robust än en optisk pulsgivare.
Även när det gäller mätprestanda kan den nya generationens magnetbaserade pulsgivare nu hålla jämna steg med optiska pulsgivare: Tack vare kraftfulla mikroprocessorer, mjukvara för optimerad signalbehandling och en implementerad temperaturkompensation ökar mätprecisionen till bättre än 0,1 grader. Avvikelser på grund av termiska förhållanden reduceras till ett minimum. Dessutom har pulsgivarens svarstid, som tidigare varierade mellan 700 och 1400 mikrosekunder, minskats till nivåer som närmar sig noll mikrosekunder, vilket ger samma svarsbeteende som en optisk pulsgivare.
1) Magnet 2) Hall-givare 3) Wiegand-ledning
Inget värde går förlorat: Wiegand-effekten
Magnetiska pulsgivare registrerar rotationer i vinklar mellan 0 och 360 grader, men Hall-effektgivaren kan inte känna av antalet hela varv utan extern strömförsörjning. Det är här det integrerade systemet för energiutvinning kommer in. Det är baserat på Wiegand-effekten och förser varvräknarkretsen med korta, kraftfulla spänningspulser. Detta gör att givaren också kan känna av och lagra varv vid låg hastighet på ett tillförlitligt sätt utan extern strömförsörjning. Detta utesluter felaktiga tilldelningar av positionen på grund av axelrotation utanför maskinens drifttid, t.ex. på grund av tryckförlust i en lyftmekanism.
Optisk teknik
Genomstrålningsgivare skickar ut ljus genom de skåror som är etsade på en belagd glasskiva. Pulser genereras när strålarna bryts.
- Optiska pulsgivare är mycket exakta.
- Optiska pulsgivare är mycket komplexa enheter som består av många enskilda komponenter.
- Tillverkningen av belagda glasskivor är komplicerad och dyr. Jämfört med pulsgivare med magnetteknik går de lätt sönder när de utsätts för stötar och vibrationer.
Fläns- och axeltyper i korthet
- RB/RMB-typ som synkroniseringsfläns med 6 mm axel
- RA/RMA-typ som direktfläns med hålaxel
- RO/RMO-typ som direktfläns med hålaxel
- RU/RMU-typ som synkroniseringsfläns med 6 mm solid axel
- RV/RMV som klämfläns och 10 mm solid axel
Axelkonstruktioner
Solid axel
Pulsgivare med solid axel är fästa via en koppling i roterande maskinaxlar med samma eller liknande diameter. Dessa kopplingar kompenserar mekaniska förskjutningar mellan de två axlarna och förhindrar därmed för tidigt slitage. Detta gör kombinationen väl lämpad för tillämpningar som utsätts för regelbundna stötar eller vibrationer.
Hålaxel
Pulsgivare med hålaxel installeras direkt på de roterande axlarna. Det behövs inga axelkopplingar, vilket underlättar monteringen. I stället använder de en flexibel monteringsfläns, en så kallad statorkoppling, som kompenserar små installationsfel. Pulsgivare med hålaxel som är öppen på ena sidan har inget genomgående monteringshål.
Axeldiameter och konstruktionsstorlek
Rätt axeldiameter är viktig för att säkerställa att den inkommande axeln hålls exakt på plats.
Vanliga diametrar för massiva axlar är 6 mm, 8 mm och 10 mm.
Vanliga diametrar för hålaxlar som är öppna på ena sidan är mellan 6 och 15 mm. För att ge stor flexibilitet när det gäller diametrar kan adapterhylsor på 6 till 14 mm sättas in i hålaxeln.
En pulsgivares ytterdiameter anges i allmänhet som konstruktionsstorlek. ifm-pulsgivare finns i storlekarna 3658 mm.